Fästrekonstruktion från den traditionella juliga curlingjulbordssamkqvämet, 16 dec 1995

Vi samlades i sedvanlig ordning i Theleborgs slottspark, för att där genomföra de storaste och hemligaste invigningsriterna. Snön täckte marken och det var en smula för kallt för hedonsiter (vilka vill ha varm sprit och dito brudar!). Denna sammankomst var f ö det första samkväm som bevistades av flerRiddare än Kapitelriddare. Förberedelserna förflöt som vanöigt, Ordenskansler Samuelsson befann sig i upplösningstillstånd och Bane´rförare Hustafsson vill börja supa genast och läto sig inte stoppas.

Bane´rförarmarschen utgick denna gång från grindarna upp till den heliga Hedonisttrappan i parken. Väpnarna Hopstadius, M. Henriksson och Idstrand indubbades och hälsades som fullvärdiga Hedonistriddare i Orden. Till den så hemliga invigningsriten fogades ett moment där alla hedonsiter drogo sig undan för att skåla och hälsa på varandra efter at ha bundit för ögonen på väpnarna och lämnat dem kvar för att "stå och stå". Efter en stunds skålande kunde inte Ordenskansler Samuelsson längre behäsrska sig. han började att pisak de häpna väpnarna och lät sig inte stoppas förrän han hade "piskat av sig", somn han senare sade. detta nya moment i invigningsriten skålades det för under munterhet och rim.

När den storaste och hemligaste Hedonistriten så hade avklarats och alla hade fyllt sig med vin, rim och pisk, så gingo vi i gåsmarsch till de väntande taxibilarna. Växjö-Taxi fick den stora äran att frakta oss säkert och effektivt till Växjö ishall. På plats i Växjö Curlingsällskaps klubblokaler åtnjöt vi sedan en erotisk introduktionsfilm om curling. Raskt var vi på isen, ivriga att plunt-supa och curla, men ingen blev riktigt full. en turnering i fyra hedonistlaggenomfördes, och korade ett vinnande hedonistlag. Det var Kapitelriddare Henriksson och Stångberg samt Ridare Kastö, vilket med kraft av nydanande taktiska inslag och välkänd isvana förde sitt lag till hedonistseger.

Vi tackade alla för oss och for i Taxibilar till Restaurang Dovhjorten. Här genomförde vi en traditionell hedonistsittning med gladsång och jubeltal. Vi drack sparsamt och höllo oss osedvanligt nyktra, Månne berodde detta på det kalla vädret. Vivar nästan själva på Dovhjorten sånär som på ett bröllopssällskap och några body-steroid-tölpar. Det första sällskapet höll sig med en vacker brud, och vi fick hålla oss i schack. Det andra sällskapet skrämde en del av oss, Ordenskansler Samuelsson: "Jag var rädd varje gång jag gick efter mer mat". Vi fick således roa oss själva, vilket alltid har varit vår styrka och vårt adelsmärke. Vi sjöng spontan-jazz och jubelsång. Ett långt häpnadsväckande Lambo-tal genomfördes, ett ta lsom var så fantastiskt så att ingen och alla minns det fortfarande. Under stämningsfullt intryck hölls även många och välgenomtänkta tal. Än pratas det om Riddare Hopstadius och M. Henrikssons tacktal. Det dalades även ut två av de finaste och framförallt storaste Hedonistutmärkelserna som en hedonist kan få. Den Storaste Stromästarmedaljen tilldelades den häpne och ädle Riddaren M-Å Gustafsson, med motiveringen;"för förtjänstfullt körledarskap vid förra julsittningen, samt för tidigare uppoffrande för ORdens väl". den Storaste Prometheus-medaljen tilldelades den överlycklige riddaren Sjöstrand med motiveringen;"för att uppoffrande ha sökt efter sina hedonistbröder på stadens krogar när han hade tappat bort oss". Även den nyindubbade Riddaren Idstrand utmärktes med den mindre ärorika Andra Pris 1970 Priffe medaljen, em Stromästarens motivering: för försumlighet av för Orden viktiga samkväm". Dessa utmärkelser kommer att för evigt ihågkommas i Hedonismusordens historia. När vi till sist hade ätit oss spymätta åkte vi Taxi tillbaka till vårt kära Theleborg, där vi tog in på det gamla kära Sivans. Här varvade vi ner hedoniststämningen med öldrickande, traditionellt skitsnack och dart. Vi splittrades här, några begav sig hem, medan andra fortsatte till staden frö att få "mer".

/En rekonstruktion efter Skriftställare Stångbergs minnesanteckningar/