Festreportage från vårens traditionella Cocktailkrocket 6 maj 1995

Ja, det var ett samkväm som sent kommer att glömmas. Solen sken och alla fvar vi fulla. Vi samlades som traditionen kräver av oss i Theleborgs slottspark för att utföra de hemligaste av våra riter - den hemligaste invigningsriten. Väpnarna Ankarfors, Kastö och Almström indubbades till fullvärdiga hedonister. riten utfördes av ett nästintill fulltaligt Kapitel (saknades Gunhamn och den till de stora staterna i väst försvunne Brodelius).

Invigningen förflöt enligt planerna och vi kunde efteråt ta oss an den hedonistiskaste crockettävling som konungariket Sverige haver. Vi delade oss i en fyra eller fem lag som utkämpade krocketen, den andra i raden crockettävlingar i Ordens regi. Denna tävling kom att kora en verklig segrare, vilket det första crocketsamkvämet misslyckats med. denna gång kunde riddarna Lindberg och Sjöstrand skryta med sin skicklighet att krocka hårdast, fuska lagom och supa sparsamt. De fick under en hämningslös hedonistisk yra emottaga det storaste crocket-priset.

Ja, alla var vi berusade då vi satte oss till bords. Vi serverades av två servitörer, en student och en studentska, som står tillOrdens förfogande vid högtidliga tillfällen. 

Vi sjöngo oss glada till maten, allt medan solen gick ner i Slottsparken. Vid middagen hölls många tänkvärda tal av de nyindubbade Riddarna. Vem kommer ågonsin att glömma Theofil den Hårde. Vi sjöng så Lambo-sången som aldrig slutade gå runt bordet förrän vi var alltför hedonistiska. De nya Riddarna fick smaka på Lambo minsann. Efter Lambo-sången förändrades allt. Firandet steg in i en ny fas. Kaos uppstod och vi skingrades för vinden på väg upp till Sivans. På vägen snubblade vi över något simplare former för hedonistisk yttring - Pallhävet! Vi betraktade och ingick (läs gick in i ) i Pallhävet för att hjälpa i sann hedonistisk anda. Andra bland oss tvangs gå hem till sängs efter lambon. Vi tappade bort några hedonister på vägen, kapitelriddare Gustafsson och dito Persson for in till staden för at söka jungfruar och kebab, medan andra blev kvar på Pallhävet, men det stroa flertalet hitade så småningom fram till Sivans. Även Riddare Sjästrand efter mycken möda. Så söpo vi igen på det legendariska Sivans tills det hela tog slut.

/Eder Skriftställare Stångberg